Bakom bygget

01 Mar 2017

”En klar dag kan man se flera mil”
Lars-Åke Hedman är högt uppsatt inom byggbranschen. Närmare bestämt: 45 meter upp.


NAMN: Lars-Åke Hedman. ÅLDER: 51 år.
BOR: På en hästgård i Stora Höga utanför Stenungsund.
FAMILJ: Fru och två barn, hund och katt, tre dressyrhästar och tre inhyrda.
BAKGRUND: Byggprogrammet på 1980-talet. Är lagbas och kranförare sedan början av 2000-talet.
FRITID: Kör Harley-Davidson, renoverar Volvo P1800 och spelar banjo i Sveriges äldsta bluegrassband, High on Grass.


”Som kranförare är det några egenskaper som kan vara bra att ha. Höjdrädsla är inte en av dem.

Jag har tagit bilder från hytten 45 meter ovanför marken och visat min familj och de skulle aldrig i världen åka hit upp.

Jag tycker att det är fantastiskt. Det är som en helikoptercockpit med glasgolv under mig. En klar dag när man kan se flera mil är det oslagbart, som där vi jobbar nu på Bonum SöderGården med utsikt över Uddevallas hamn.

Jag är snickare i grunden och gick ut byggprogrammet 1983. Sedan början av 2000-talet har jag varit lagbas och i samma veva gick jag kranutbildningen.

Utvecklingen sedan dess har gått framåt. Hytterna är varma och sköna och jag har numera en dataskärm till hjälp där jag kan få uppgifter om vikten på lasten och – inte minst – vindstyrkan.

Nere på marken kanske det inte blåser så mycket, men här uppe kan läget vara ett helt annorlunda. Även om platschefer eller lagbasar gormar och säger att det är bråttom är det jag som bestämmer om vi kan använda kranen. Jag har det yttersta ansvaret – och makten – att säga nej. Jag vet vad det kan få för konsekvenser om ett betongblock som väger fyra ton börjar svaja.

Det finns moment i det här arbetet som kan gå väldigt snett om man inte tar det lugnt och ser till att radiokommunikationen med gubbarna på marken fungerar. Vissa av de lyft jag gör sker bakom byggnader bortom mitt synfält och jag är helt beroende av rätt information, att den jag kommunicerar med har samma bild som jag av vänster och höger. Annars kan ett finger krossas på ett ögonblick, eller något ännu värre ske. Jag har själv jobbat på byggen där vi har fått byta ut kranförare som har varit hetsiga eller haft för bråttom.

Ibland får jag frågan om det inte är ensamt här uppe i hytten. Det beror förstås på hur social man är. Jag har träffat kranförare som åker upp kvart i sju på morgonen och inte kommer ner igen förrän tio i fyra. Själv tycker jag det är gött att åka ner på rasten för att tjöta med gubbarna. Och gå på toaletten.”

 

Aurora Ruuskanen
Kontakt

Kommentarer inaktiverade.