De allmännyttiga bostadsföretagen

06 Dec 2015

De allmännyttiga bostadsföretagen har haft en stor betydelse för den svenska välfärdspolitiken. För att förstå mer om den sociala bostadspolitik som växte fram under rekordåren är det viktigt att återge allmännyttans roll i det hela.

Under 1800-talet startade de första allmännyttiga bostadsföretagen. I vissa fall var de resultatet av kommunala initiativ men lika ofta var det andra socialt inriktade krafter som stod bakom. Insamlingar och filantroper gav grund till flera allmännyttiga bostadsföretag. De allmännyttiga kommunala bostadsföretagen i den form vi idag känner dem är ett resultat av den nya bostadspolitik som utformades i den Bostadssociala utredningen 1945. Tidigare var bostadspolitiken inriktad på insatser för särskilt utsatta, vilket bland annat ledde till byggande av så kallade barnrikehus. Efter 1945 var uppgiften att skapa ”goda bostäder åt alla”. Staten tog ansvar för bostadsproduktionens ekonomiska risker medan kommunerna genom de allmännyttiga bostadsföretagen svarade för planering och byggande. Avsikten var att påverka bostadsmarknaden på två sätt. Dels med stimulanser som ökade nyproduktionen, dels genom att de allmännyttiga bostadsföretagen utan vinstintresse verkade återhållande på hyresutvecklingen.

Den förmånliga statliga finansieringen var tillgänglig också för kooperativa och privata byggverksamheter men de allmännyttiga bostadsföretagen hade de bästa villkoren. De förmånliga ekonomiska villkoren för byggande av Barnrikehusen gjorde att först HSB och senare också Riksbyggen engagerade sig i byggande av hyreshus. Dessa placerades i stiftelser eller bolag vars styrelse bestod av representanter för berörd kommun och HSB eller Riksbyggen. Den stora expansionen av allmännyttiga bostadsföretag skedde under 1940- och 50-talen. Dessa var ofta samägda med HSB eller Riksbyggen som hade organisation och kompetens för både byggande och förvaltning vilket ofta saknades i kommunerna.

Den stora kommunreformen kring 1970 då många små kommuner försvann genom sammanslagningar förändrade situationen. Sammanslagningarna innebar på många håll att det i en kommun fanns flera allmännyttiga stiftelser eller bolag som också fusionerades till större mer bärkraftiga enheter. De nya större kommunerna hade samtidigt bättre förutsättningar att själva driva de allmännyttiga bostadsföretagen och samägandet med kooperationen avvecklades på de flesta håll.

2011 infördes en ny lag om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag som förändrade förutsättningarna för de kommunala bostadsbolagen i flera väsentliga avseenden. Förändringarna har delvis att göra med en anpassning till EU:s konkurrensregler. De kommunala bostadsbolagen ska liksom tidigare tillgodose ett allmännyttigt syfte och främja bostadsförsörjningen på orten, men verksamheten får inte snedvrida konkurrensen på bostadsmarknaden och här är en principiell skillnad jämfört med den gamla lagstiftningen. Såsom kommunala bolag ansågs att de allmännyttiga bostadsbolagen skulle driva sin verksamhet i enlighet med den självkostnadsprincip som finns i Kommunallagen. Enligt den nya Allbolagen ska de kommunala bostadsbolagen drivas enligt ”affärsmässiga principer”. Den närmare innebörden av detta är inte helt klarlagd men meningen är att de kommunala bolagen ska ge normal avkastning till sin ägare och driva verksamheten så att inte konkurrensen mot privata hyresvärdar snedvrids. Kommunerna får inte genom offentligt stöd, till exempel borgen på icke marknadsmässiga villkor, gynna sina egna bostadsbolag framför andra på samma marknad.

Förändringarna på 2000-talet har sammantaget gett helt nya förutsättningar för de allmännyttiga bostadsföretagen. Dessa är viktiga att ha i åtanke i vidare diskussioner om framtidens bostadsmarknad.

 

Mårten Lilja
Kontakt

Kommentarer inaktiverade.