2000-talets bostadsmarknad

20 Dec 2015

De stora finansiella och ekonomiska förändringarna som utmärker de sista två decennierna under 1900-talet kom helt att förändra spelplanen för bostadsbyggande i Sverige. I takt med att kommunernas bostadsförsörjningsansvar avreglerades och särreglerna för de allmännyttiga bostadsbolagen slopades ändrades många kommuners förhållningssätt till sitt bostadsförsörjningsansvar.

Vid utgången av det förra århundradet hade bostadsmarknaden återhämtat sig och prisutvecklingen var positiv, åtminstone i landets tillväxtorter. På många mindre orter med sjunkande befolkning fanns bekymmer med tomma lägenheter och få utsikter till ökad bostadsefterfrågan. Situationen innebar risk för allvarliga konsekvenser för berörda kommuners ekonomi. 1998 inrättades Statens bostadsnämnd som under vissa förutsättningar kunde ge bidrag till rivning av delar av det kommunala bostadsbeståndet.

Under 1990-talet inleddes även en utveckling med ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter som fortfarande pågår. Den omfattande ombildningen i de större städerna har ändrat karaktär på bostadsmarknaden, särskilt märkbart i centrala Stockholm där antalet hyresrätter minskat med 20 procent mellan 1991 och 2001.

Återhämtningen av bostadsmarknaden fortsatte och med hjälp av en stark högkonjunktur runt 2005 ökade bostadsbyggandet successivt. Nyproduktion av hyresrätter och bostadsrätter stimulerades finansiellt med ett räntebidrag och för nyproduktion av mindre hyresrätter och studentlägenheter fanns därutöver ett investeringsstöd. Efter regeringsskiftet hösten 2006 avskaffades dessa stöd och politiken var främst inriktad på att med hjälp av regelförenklingar underlätta för bostadsproducenterna. En ny bostadsform, ägarlägenheter, introducerades 2008 men har hittills endast haft en marginell betydelse. Sedan 2007 har bostadsbyggandet legat på 20-25 000 lägenheter per år fram till 2015 när en tydlig ökning kan skönjas. De kraftiga prisökningar på bostäder som skett sedan sekelskiftet förefaller inte ha bidragit till nyproduktion. Farhågor för att hushållssektorns skuldsättning ska leda till problem har motiverat införande av ett så kallat bolånetak som ska förhindra belåning över 85 procent
av marknadsvärdet.

I samband med att den nya Allbolagen infördes, avskaffades den hyresnormerande roll som de allmännyttiga bostadsbolagen tidigare hade. Denna innebar att när en hyresgäst vänder sig till Hyresnämnden för att få prövat ifall hyresnivån är skälig så skulle hyresnämnden i första hand bedöma skäligheten utifrån hyressättningen i det allmännyttiga beståndet på orten. Det innebar att de kommunala bolagens hyressättning var normerande för samtliga hyror på orten. Numera sätts hyrorna i förhandlingar mellan parterna; SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.

Efter maktskiftet 2014 har bostadspolitiken skiftat fokus. Idag finns politiska förslag om att införa ett nytt investeringsstöd för små och energieffektiva hyresrätter och ekonomiskt stöd till upprustning av bostäderna byggda under rekordåren. För att dämpa hushållens skuldsättning bereds nu införandet av amorteringskrav för alla nya bostadslån.

 

Mårten Lilja
Kontakt

Kommentarer inaktiverade.